Tiden går verkligen fort! Som planeringen ser ut kommer jag att (preliminärt) att köra första tävlingen om ca en månad. Pirrar lite i kroppen bara jag tänker på det! Träningen trappas upp mer och mer, är skönt att lägga in lite mer fart bland alla styrkeintervaller på TCn och vädret för veckan ser bra ut så det kommer även att bli något snabbare pass utomhus. Inte på ”rätt” cykel såklart, men crossen duger gott! På tal om cykel så är våra nya på ingång, vet inte riktigt hur officiellt är med materialet vi ska köra på i år men jag hoppas på att ha min nya här hos mig inom kort. Nya prylar är alltid kul!
|
Hemma och laddar med en kopp kaffe innan jag ska bege mig till Falköping och landslagsträff över helgen. Redan varit uppe i klubbstugan och kört TC, skönt att ha med sig Martin som sällskap när klockan knappt vaknat och än mindre jag! Blev ett gäng sköna intervaller, det kändes! Har varit sliten i veckan på grund av problem med magen som inte velat släppa. Så nu var det skönt att kunna köra ett ordentligt pass fullt ut även om energin inte riktigt var där den brukar. Ska bli kul att träffa alla igen i helgen, var länge sen man sågs nu. Under säsong ses man nästan varje helg men när vinter kommer kryper alla in i sin vrå i väntan på våren…! Med andra ord börjar den närma sig, eller?? Läste precis på alltomcykel.se om UCI’s uttalande kring Marianne Vos som funderar kring möjligheten att tävla med herrarna. Som tjej kan man inte annat än att bli lite arg när man läser de ganska gubbiga uttalanden? Vad tänker ni? Läs här: www.alltomcykel.se Martin håller precis på och byter om, han ska ut på ett distanspass medan jag slappar(?) i soffan med plugg ett par timmar innan jag ska luncha med Emem. Kliar lite i kroppen efter att få åka med men inte idag. Idag blir det gymmet för mig – 2 timmar med TMI och lite egen träning. Passet avslutas med spurter på rullen i källaren, alltid en konstig (men skön!) känsla att sitta på racern. Som ni kanske sett har jag en special rulle, med hjul och gummiband vilket gör att det nästan är som att cykla ute. Tyvärr blir inte utsikten bättre men det känns i alla fall mer naturligt att sitta på landsvägscykeln. Och så går det att köra spurter! Hoppas att ni har gillat min summering av säsongen som gått? Ska fundera lite mer om året som precis dragit igång och sen ska ni få lite av mina tankar om den med. Lite tack vare körningen i Burseryd och mycket tack vare mina resultat tidigare på säsongen fick jag en plats till VM i Köpenhamn. Fantastiskt! För att få till en så bra förberedelse som möjligt inför VM valde jag att köra ett etapplopp i Frankrike, TCFIA Ardeche. Fantastiskt lopp i ett underbart landskap och jag fick bra träning och nya erfarenheter. Jag blev 12a som bäst på etapperna, tog något poäng på spurtpriserna och fick en helt ok totalplacering. Om ni funderar på att åka på semester till Frankrike kan jag varmt rekommendera detta område!  Muu har följt med mig på alla resor i år! Hemma blev det återhämtning, pace och fart träning. Dessutom hann vi flytta in i vår nya lägenhet helgen innan VM. Lite speciellt att hålla igång träningen så sent på säsongen, dels med tanke på att allt fler av ens vanliga träningskamrater inleder viloperioden men även på grund av att hösten gör sitt instormande med mörka kvällar och kallt regn. Fick bli ett par pass på rullen ute på gården den sista veckan för att slippa den värsta kylan. VM KöpenhamnVilken upplevelse! Resan började på onsdagen när Madde Olsson hämtade upp mig och Emil Andersson i gbg för resan till grannlandet. Känns som att det kommer att dröja länge innan vi har ett världsmästerskap på så nära håll?? Vi anslöt på kvällen för att äta middag ihop hela gänget med tjejer och man kände att det var en härlig stämning redan här. Ett blandat gäng med rutinerade åkare och så vi debutanter. Blev ett par träningar ihop på banan och flera möten där vi snackade ihop och. Jag hann dessutom med att syna marken dagen innan det stora rejset – inte världens bästa timing! Dock klarade jag mig utan några större blessyrer.  Foto: Christer Hedberg Till det stora loppet – allt var väl organiserat och även om jag var nervös innan start så kände jag mig väldigt trygg i vad som skedde runt omkring. Förutom att det var mer folk och mer media var det inte annorlunda än ett vanligt lopp hemma! Starten gick, tempot var inte allt för högt de första varven så det var en hel del trängsel för att hålla sig långt framme. Höll mig högt upp och det var kul att så många av oss var där under loppet. I efterhand kan man alltid fundera fram och tillbaka över hur vi körde och hur andra körde men med det vi pratade om på förhand tycker jag att vi gjorde som vi skulle och körde bra. Att köra cykel är inte alltid så enkelt som det kan verka och en sak tar jag med mig – kommunicera mer! Dagen efter vårt lopp fick man verkligen smaka på cykelstämningen – att kolla på herrarnas linje var en upplevelse i sig med den fantastiska publiken och det härliga vädret gjorde sitt för stämningen. Sammanfattningsvis har jag haft ett riktigt bra år med egentligen bara en ordentlig dipp. Tyvärr var det vid SM vilket inte alltid är så kul eftersom man så gärna vill prestera bra där. Jag har samlat många erfarenheter som jag tar med mig till framtiden. Årets framgångar har gett mersmak!
Efter Vårgårda var det inte många tävlingar kvar på säsongen. Inte vad som var planerat från början i alla fall! Cup avslutning i Burseryd och GM i Värnamo stod på programmet härnäst. I Burseryd blev det riktigt bra tävlingar med offensiv cykelåkning. På GP’t fickjag inte riktigt till det ändå men fick ett bra rejs i kroppen inför linjet. Banan med grusväg passade mig bra och även om jag hamnade i ett rejält underläge mot Alriksson på slutet lyckades jag köra till mig en andraplats. En andraplats blev det även i SWE cup, lite överraskande eftersom jag valt bort en del av tävlingarna. SegerHelgen efter var det GM i Värnamo, tempot gick helt ok även om jag fortfarande tror att jag har mycket att förbättra där. Linjet var mycket tuffare än väntat, körde med H-junisarna och flera ”sub-vättern” tjejer som körde starkt. Loppet avslutades med en spurt som jag vann! Innan dess blev det ännu ett mästerskap, Långlopps SM i MTB. Laddad till max och med ny cykel, lättad med smala däck stod jag på startlinjen och det kändes bra. Riktigt bra. Fram tills jag körde punktering. Fy tusan vad sur jag blev! Men, det var bara att hålla huvudet kallt och byta slang och gasa på igen. Körde in som tvåa bakom Angelica Edvardsson och den punkteringen kommer jag gräma mig länge för!  Nyaste tillskottet Efter Holland blev jag tyvärr sjuk, en lättare förkylning trodde jag men effekten satt kvar längre än jag ville för till SM kunde jag inte alls göra mig själv till rättvisa. Förmodligen spökade även mina pollenallergier kombinerat med ansträngningsastma fick jag inte alls ut det jag hade i kroppen, varken på tempot eller på linjet. Kortbane SM och Krasna LipaDärefter väntade tv-sända kortbane SM. Det var ett tufft lopp där man hela tiden fick jobba mot proffstjejerna i Alriksson och till slut fick vi iväg Sara Olsson med tätjejerna, men tyvärr i underläge så inga medaljer till oss. Nästa resa var även den till Tjeckien för Krasna Lipa. I ordentlig sommarvärme kördes tävlingarna och mitt bästa etapp resultat blev en fjärdeplats vilket jag är väldigt nöjd över men det är alltid lika surt att var utanför pallen. Totalt blev jag 20e vilken var helt ok, lite förbättringar i min tempokörning och det kan bli mycket bättre! MTB SMNär jag kom hem var det bara att ladda om, nu var det dags att försvara mitt SM-guld från MTB tempot i fjol. Tyvärr var återhämtningen lite knapp och under säsongen hade jag kört för lite mtb för att få ut allt så det blev inte bättre än en femteplats. Till XCt laddade jag om jag var med i striden om medaljerna Alexandra Engen var outstanding men bakom henne hade vi en tät strid. Kajsa Snihs gjorde ett fantastiskt lopp och tog silvret och jag körde hem bronset.  MTB SM Efter SM blev det ännu ett etapplopp, nu i Frankrike. Efter en vurpa var jag inte alls med i matchen och presterade under vad jag brukar. Men även det är nyttiga erfarenheter att ta med sig! Att fortsätta kämpa, inte ge upp, att släppa dåliga resultat och se framåt är minst lika viktigt som att rada upp fina placeringar. WC VårgårdaEtt roligare lopp att se tillbaka på är världscupen i Vårgårda. Jag var uttagen till landslaget att köra både linjet och lagtempot. Det sistnämnda var väldigt intressant! Jag hade aldrig tidigare tävlat i lagtempo och än mindre kört lagtempo på min tempocykel. Veckan innan var jag dessutom (eller som tur var?) hos Benny på Veloposition och gjorde lite justeringar av inställningarna. Lagtempot kändes hur bra som helst, även om det var ovant och jag säkert kunde gått på mer, men känner man inte alltid så?  Vårgårda Inför linjet var jag lite mer spänd – lång distans, tuff bana och hårt motstånd. Men det gick ändå bra, grämer mig lite övar att jag fick släppa i backen men mina krafter var verkligen på väg att ta slut. Nöjd med att jag tog mig i mål trots allt och tacksam för att Madde Lindberg peppade mig de sista varven! Kolla gärna in Luca Mara’s foton från loppen HÄR.
Efter Het Nieuwsblad var det åter hem till vinterträningen innan vi åkte ner till Mallis med Cykelklubben.se för träningsläger. Jag var ledare för en tjejgrupp och det var riktigt kul! Dessutom hade vi kanonväder med sol ALLA dagar. Lyx!  Sol, sol, sol Östgötaloppet och landslaget till Gracia OrlovaDen svenska tävlingspremiären var en klassiker med Östgötaloppet. Hade bra ben men tyvärr miss bedömde jag mina krafter och spurten och fick se mig slagen av Annika Löfström. Helgen därefter blev intensiv med tävlingar i Skåne; tempo, GP och linje. Resultatmässigt saknade jag det där sista och fick med mig två andraplatser. Direkt efter tävlingarna samlades vi i landslaget för att åka till Tjeckien och Gracia-Orlova. Formen blev bättre och bättre under loppet och jag toppade mitt resultat med en 12e plats. Inte riktigt det resultatet jag ville ha, men en bra känsla att ta med sig. Efter Tjeckien stod min nya Focus hemma och väntade på mig, blev en smakfull fest i rosa denna säsongen. Alltid lika roligt med nytt material och känslan med nytt är alltid lika härlig!  Min kärlek SegerBlev det flera tävlingshelger här hemma, tyvärr ganska mycket ”stolpe ut” med andraplatser, punkor på mtb mm. Men i Götene tog jag årets första vinst när jag spurtade hem segern i GP’t. Härlig känsla, den vill vi ha mer av! Direkt efter tävlingarna i Götene blev det en period med resor – först till de vackra franska alperna med Rapha för att fota deras vinterkollektion (kolla in rapha.cc för resultatet!). En härlig resa men härliga människor, underbar natur och bra träning med många timmar i bergen. Berg som nästan känns som ”mina” eftersom det var i samma område som jag arbetade med Langley 2008 så det var ett kärt återseende. Andra resan gick till Holland för att tävla med Specialized-DPD. Tre rejs stod på programmet och jag radade upp jämna resultat med 16e, 17e och 17e plats. Det var kul att köra i Holland och jag trivdes bra med tjejerna. Tack vare det fick jag chansen att köra både Krasna Lipa och Tour de Limousin med laget senare under sommaren. Någon vecka har gått på det nya året och det är på sin plats att summera året som gick. Jag har haft ett fantastiskt 2011 och året började egentligen redan på hösten 2010 när jag utvärderade säsongen som gått – även det en säsong med flera framgångar men även en del besvikelser. Jag tog beslutet att satsa 100% på landsvägscyklingen till 2011, ett beslut som helt klart var rätt! Tack vare mina fina resultat 2010 fick jag kontakt med Cave-Mex som hjälpte mig till start i Het Nieuwsblad där jag körde med Rapha och men kontakten med Specialized-DPD. Ni som följer mig på bloggen vet vad allt det här har inneburit under året… Het NieuwsbladNu till året som gått. Mitt första äventyr började i februari med Het Nieuwsblad i Belgien, ett UCI 1.2 race med bra startfält och en riktigt tuff bana. Mina förberedelser var ganska annorlunda måste jag säga. Jag fick till ett pass på löparbanorna i Friidrottens hus på min racer och ett rullpass ute i London på vägen till Belgien – det var allt jag satt på racern innan starten! Denna tävling blev väldigt speciell – jag åkte över till London med Carro och anslöt till Rapha’s gäng där. Vi hann inte se mycket av London men ett kort träningspass (både jag och Carro var tacksamma att Jeremy guidade oss – vänstertrafik och med alla korsningar hade vi aldrig hittat tillbaka själva!) och ett besök på Rapha’s kontor på Perren Street. Det lilla jag såg av London var riktigt, riktigt mysigt och inte alls som jag hade förväntat mig. Till det viktiga, loppet! Kallt och regnigt, halt och blåsigt – ja, ungefär så kan det sammanfattas. Det var en lugn start fram till första riktiga backen innan det var fullt ös till mål. Gick tyvärr i backen inte mindre än två gånger men jag tog mig upp och som tur var jag inte ensam om att crasha så jag fick sällskap i en liten grupp som tog sig tillbaka till det lilla huvudfältet som var kvar. Spurtade in på en 30e plats och lovar att jag inte hade den blekaste vilken placering vi spurtade om (mer än att det inte var segern)! Mitt tidigare inlägg om tävlingen hittar ni HÄR  Jag, Carro och Julie Krasniak innan start. Foto: Steev Davidson
Ett par vilodagar efter några veckor med hårdare träning och det bara kryper i kroppen. Längtar verkligen efter säsongen! I år har jag inte planerat in något träningsläger på varmare breddgrader – känner dels att jag har bra förutsättningar att träna här hemma och dels så finns tiden & budgeten att åka iväg inte riktigt där med tanke på säsongen som kommer. Och, hur konstigt det än låter så trivs jag otroligt bra med att göra grundträningen här hemma; tunga gympass, svettiga tc-pass och kalla distanstimmar – det är vad jag gillar!!
Senaste veckan har jag äntligen börjat känna att träningen gör nytta, benen har känts starkare och uthålligheten är bättre. Varje år är det nästan samma sak; de första distanspassen under hösten är såååå tuffa, känslan av att man kommer ingenstans, hungern som dyker upp så fort man stuckit huvudet utanför dörren och väggen som närmar sig så fort man ökar distansen på passen. Och för att inte tala om gymmet där man inte har någon styrka alls i kroppen… Men sen vänder det, sådär efter jul när man fått lite extra timmar och lagt på lite mer tyngd på gymmet. Helt plötsligt känns passen lättare, man har kraft i pedalerna även sista timmen, man kan öka något vansinnigt i gymmet och känner sig pigg efteråt. Härlig känsla! |
|
|
Copyright © 2012 Martina Thomasson - All Rights Reserved |
|
