Martina är delaktig i CK Masters ungdomsverksamhet och arbetar där för att få fler tjejer att cykla. CK Master är en cykelklubb i Göteborg. Klubben har ett gott namn och välkända profiler har funnits och finns här. Bland annat har Gösta ”Fåglum” Pettersson varit medlem. Det här attraherar elitåkare och av klubbens drygt 200 medlemmar, har ungefär 30 tävlingslicens.

Utanför cyklingen så pluggar hon maskinteknik på Chalmers, en utbildning på fem år, och hittills har hon klarat av två av dem. Jag tycker att hon är tuff som kämpar på. Jag vet själv hur utmattande det är att plugga och träna hårt på samma gång. Såklart, det ger också en viss frihet att kunna lägga upp sina dagar själv när man pluggar. Är det en period med mycket hemstudier kan man alltid förlägga träningarna på förmiddagarna och pluggandet på eftermiddag/kväll. Det som är viktigt är ju att ha en bra planering och massor, massor av disciplin. Återhämtning och sömn är ju också viktigt för att det ska hålla i längden. Hennes mål med studierna är i alla fall att arbeta med produktutveckling på ett stort cykelföretag någonstans i Europa.

När man har ett sådant hektiskt schema blir det inte mycket tid kvar till att slappa i soffan. En och annan fest och rolig middag får också stryka på foten om man ska upp och träna eller tävla dagen efter. Varken jag eller Martina tittar inte speciellt mycket på film, på det sättet är vi lika. Jag har däremot hört eller läst någonstans att hon gillar att se på tecknade filmer för barn, det är väl lite gulligt, eller hur?! Jag var tvungen att börja kika runt lite jag också, när jag hörde det. Förlåt, men har man en förebild så har man. Skämt åsido så fastnade jag faktiskt också för några tecknade filmer, t ex Monsters Inc – en helt underbar film om stjärnmonstret Sulley och hans bästis Mike, som är bland de bästa att skrämma barn och på så vis utvinna energi till staden Monstropolis. De får ett förrymt barn på halsen, och de tror att barn är dödligt smittsamma… Hitta Nemo är en annan personlig favorit. Jag kan se den om och om igen. Älskar nervösa Doris med dåligt korttidsminne…

Martina brukar också bli nervös inför ett lopp men hanterar det genom att ha superkoll på alla detaljer. Vid något tillfälle har hon sagt att om hon är riktigt lättirriterad och spänd innan loppet, så brukar själva loppet gå grymt bra! Om det mot all förmodan inte skulle ha gått så bra för Martina på loppet, så kan hon bli riktigt sur. Eftersom hon är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna så har hon höga krav på sig själv. Om hon däremot vet att hon har gjort allt som stått i hennes makt och inte kunnat görat något annorlunda, så tar hon en förlust relativt bra. Det är när hon känner att hon inte gjort sig själv rättvisa, som hon blir sur och missnöjd.

En annan sak som jag älskar är att laga mat. Min favoriträtt är Ratatouille, en grönsaksröra av tomater, aubergine, zucchini, paprika och lök. I Jag har just nu fastnat hårt för vegetariska rätter och ekologiska råvaror. Jag läser mycket om näringslära, så att jag ska få i mig allt jag behöver i rätt mängd inför träningarna. Det är viktigt att ladda upp rätt inför en tävling. Ska man cykla ett långlopp brukar jag börja åtta dagar innan med en kolhydratladdning som pågår till fyra dagar innan, alltså i fyra dagar. Då blir det mycket pasta, frukt och grönsaker. Eller, lass-vis kanske är ett mer träffande uttryck. En vecka innan loppet kör jag ett sista riktigt hårt träningslopp. Fyra dagar innan loppet går jag över till BARA protein och äter så i två dagar. Då blir det lass-vis med fisk, bönor, linser, spenat, ägg, corn och sojamjölk. De två sista dagarna äter jag inget protein alls, utan bara massor av kolhydrater i forma av rotsaker, pasta, bröd, potatis, grönsaker och frukt. Jag brukar undvika fiberstinna produkter för magens skull.

Många av mina klubbkompisar laddar med dyra kolhydratdrycker, vissa trycker i sig gelégodis men i slutänden handlar det om att få i sig tillräcklig mängd kolhydrater inför loppet, så att man inte ”går in i väggen”. Ladda depåerna alltså. Personligen tycker jag inte om att äta för mycket eller att äta för sött, då känner jag mig bara trög och tung på tävlingsdagen.

På själva tävlingsdagen brukar jag äta frukosten ganska exakt tre timmar före start. Den kan bestå av yoghurt med färska bär, några brödskivor med marmelad. Man får inte äta för nära starten, för då går blodet till magen istället för till benen, där det behövs bättre. Inte heller näringsupptaget blir bra om man äter för nära start. Under loppet töms depåerna av kolhydrater som man har lagrat upp i musklerna dagarna innan loppet. Sedan är det ju jätteviktigt att man dricker bra sportdryck både under uppvärmningen och under hela loppet för att fylla på extra kolhydrater. En och annan energi-bar bör man också trycka ner med jämna mellanrum för att komplettera ytterligare. Det viktigaste är att försöka gå plus i musklerna med 70 g kolhydrater varje timme i en jämn takt och att börja tidigt under loppet med detta.

Det är många cyklister som också försöker härda kroppen mellan tävlingarna, för att man ska stå ut med mer helt enkelt. Jag vet en kille som brukar fasta en vecka lite då och då, men ändå köra hårda träningslopp. En gång fick vi plocka upp honom ur diket. Klart som korvspad att man svimmar om man svettas massor men inte får i sig några salter eller kolhydrater. När vi hade tryckt i honom en näve russin fick han en otrolig energikick och blåste om oss allihop. Som ni förstår är vi cyklister ganska noga och extrema med både kost och träning. På gott och ont…

Både Albin och jag brukar åka långloppscupen varje år, alltså MTB-tävlingar runt om i Sverige. Vi brukar försöka hinna med minst två lopp varje sommar och hittills har vi provat alla banor utom Långa Lugnet i Falun. Det är en stark gemenskap inom cykelvärlden. Man blir ett gäng som håller ihop och åker på resor tillsammans. När vi cyklade Billingeracet för ett par år sedan bodde vi 26 personer tillsammans två stor hus på samma gata, som vi hade lyckats få hyra. Trångt men hjärtligt och jag har minnen med mig för livet!

Albin och jag brukar åka utomlands en gång om året och i år var vi i Kroatien, på ön Brac utanför Split. Vi hyrde en jättefin lägenhet i början av november för nästan inga pengar alls. Brac är en jättefin plats för cykling, både MTB och landsväg. Det är gott om utmanande backar med stark lutning under långa sträckor. Dessutom saknas ofta sidoräcken och man har flera hundra meters utsikt nedåt på en sida… Det var runt 20 grader under hela veckan, så vi provade t o m att doppa oss. På mornarna kunde vi plocka färska fikon, granatäpplen och mandariner i trädgården, helt underbart!

Martinas förebild inom träningsvärlden är en amerikansk personlig tränare vid namn Jillian Michaels. Hon har gjort sig känd för oss svenskar genom att vara en av tränarna i det amerikanska viktminskningsprogrammet Biggest Loser och är minst sagt hård mot sina adepter. Hon har också deltagit i andra TV-program, t ex loosing it with Jillian. Hon går sin egen väg och är en stark kvinna, så jag förstår att Martina har henne som förebild. Hon har två barn med sin flickvän, lider av ADHD och har en hormonrubbning som kallas PCOS och bäst behandlas genom träning, bra kosthållning och viktminskning.

Jillian har skrivit flera böcker om träning och välbefinnande. Här kan du kika på en skön yoga-film och här hittar du en av hennes gratis-appar.

En annan person som betyder mycket för Martina är hennes tränare och coach Mattias Reck, som hjälper henne att lägga upp träningarna. Han hjälper inte bara proffs utan är också Vätternrundans tränarexpert. Hans rekommendation inför Vätternrundan sist, var att i början av året träna varierat (olika idrotter) och kortare pass, typ spinning. Med start från påsken kan man börja med längre och längre cykelpass, för att få den rätta uthålligheten att sitta i cykelposition och trampa mil efter mil. För övrigt tränar han WorldTour laget Giant-Alpecin och har dessförinnan varit förbundskapten herrar landsväg i Sverige och utbildningsansvarig i Cykelförbundet. Han hjälper också Martina med att sätta upp tränings- och tävlingsmål för året och är ett stöd i smått och stort.

Jag ska börja med att berätta lite om Martina och hur jag fastnade för henne. För det första är vi ungefär lika gamla. Förr i tiden fanns det inte alls många tjejer som åkte MTB, så hon blev snabbt en idol för mig när hon vann tävlingen för juniortjejer. Martina har satsat helhjärtat på cykelsporten och jag beundrar hennes starka psyke. I med- och motgång kämpar hon på, och har ett tydligt fokus i livet, att få proffskontrakt så att hon kan satsa helt på cyklingen. Det är hennes glöd och passion kring cykling som driver henne och hon är en otroligt inspirerande människa. Härlig tjej med ett gott hjärta, trots att hon kan vara en ganska usel förlorare ibland har jag läst. Men det kan ju vara en del av det som driver henne framåt.

En del undrar vad det är som fascinerar med MTB. Jag tror att det är kombinationen mellan naturupplevelse, fysisk träning, den stora utmaningsnivån och koncentrationen. För att kunna cykla MTB i snårig terräng måste man ha 100% fokus på vad man gör. Den här graden av fokus gör att man helt släpper stressen från skolan eller arbetet. Hemligheten med att det har gått så bra för Tina, är att hon är jämn, stark, har bra teknik och glöd! Dessutom är hon alltid bra förberedd inför tävlingar och ser till att ha koll på alla detaljer.

Välkommen ska du vara hit till bloggen som fokuserar på en av Sveriges bästa kvinnliga cyklister, Martina Thomasson. Hon har inspirerat mig och så många andra tjejer i Sverige att våga ta cyklingen på allvar. Jag har Martina att tacka för att jag upptäckte cyklingen och har vågat anmäla mig till olika tävlingar. Jag vill att fler tjejer upptäcker Martina, andra tjejer inom cykelsporten – och förhoppningsvis sprider sig intresset för cykling till en bredare skara. När man tycker något är så vansinnigt roligt vill man gärna att fler ska få lika kul som oss. Jag hoppas att ni ska våga kommentera och ställa frågor, det skulle uppskattas.

Min älskling!

Cykelvärlden är fortfarande mansdominerad. Jag vet inte om det beror på att det är en sport som handlar väldigt mycket om prylar och teknik (min fördom mot män) eller om det bara slumpat sig så. Det finns egentligen inget som säger att kvinnor inte skulle kunna bli lika duktiga som män i den här sporten. Nja, det skull ju i så fall vara att män har bättre muskelstyrka än kvinnor. Men kvinnor (i alla fall över 30 år) har i allmänhet bättre uthållighet än män. Så, min önskan är att den här bloggen ska bli en inspiration för andra tjejer att börja cykla helt enkelt.

Om det skulle vara så att du vill ha cykelsällskap runt Motala, är det bara att du tar kontakt med mig. Jag kan också hjälpa dig med cyklingsteknik och utrustning – både på nybörjar- och fortsättningsnivå.